Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till min fru.


Lösa upp


Ikväll regnar det och löser upp allt.
Rensar upp himlen och molnen
som har fastnat och stött ihop.
Rensar upp jorden och gatorna
som den springer fram igenom.
Rensar upp mitt stramt uträtade hår
tillbaka till sin naturliga förödelse.
Nyttjar idag och igår och åren,
löser upp det tillbaka till dig.
Det som jag aldrig
skulle ha låtit riva upp.
Du kom, ogjort.
Öppnade mina fingrar,
slöt mina ögon,
nystade upp.
Jag löser upp i regnet.
Känner precis så.
Äntligen känner jag precis så
som jag borde ha gjort
och jag vill ha tillbaka det,
till och med de bara markerna.
Jag kör mina fingrar
genom gitarrsträngarna,
som ljuder kvar, dinglande.
Din doft som jag levde i
för att du stod nära mig.
Din röst så annorlunda,
förstorar och överskattar
de saker du undrade över.
Särskilt vägen för dina händer.
Jag ser dem framför ditt ansikte.
Jag ser dina ögon konstant
och dina händer
arbetar framför dem.
Att räkna ut det du inte förstod.
Att träna bort din rädsla
och skuld och smärta.
Arbeta fram din kärlek.
Jag kör mina fingrar
mellan gitarrbanden.
Springer mig själv genom dig igen.
Som att gå genom en vägg av regn
för att reda ut allt.
Lämnar sina spår
på mitt hår och min hud.
Jag löser upp mig
tillbaka till dig
för en kvarleva.




Fri vers (Prosapoesi) av Koloristen
Läst 117 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2022-11-27 16:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen