Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett lättsamt kåseri om mig själv.


Åldersringar

Jag föddes en natt i maj och trots min ringa ålder
slöts jag in i en famn av kärlek.
Efter ett halvår ansåg dock mina föräldrar att det
fick räcka med daltande, och fick mig placerad på
lägstbjudande dagis;
något som syntes lända mig till gagn och gå mig
väl i händer, då jag, på volley, skrev in mig själv
i en ekvation som var mig väl förunnad:

Där är en boll + det är min boll - den, håller
i min boll (nu tar jag min boll x X) = där är en boll,
det är inte min boll, det är dens boll.
X = smocka

Sålunda bevandrad i väl intuitiv och beprövad
erfarenhet, om dragningskraften, dess i rummet
förvända ljus, och sist, men inte minst,
kvantfysikens allra ömmaste lilla punkt:
allt är inte vad det synes vara, kunde jag, trots min ringa ålder, se tiden an med tillförsikt.

Blott fem år gammal såg dock mina föräldrar
ingen annan råd än att skicka mig på min första
grand tour; den gick till mormor och morfar i
dalarna.
Mormor satte mig genast på en gödningskur
bestående av välling, tuttul med messmör och
Apotekarnas läsk, under det att morfar nogsamt
gick igenom hur en fela förs för att fånga en kulla.
Sen fick man skriva på deras skrivmaskin; trots min
ringa ålder fick jag skriva vad jag ville.

Väl hemkommen vill så de i beslutande ställning
med en röst, mammas, å den genaste få mig förevisad
på lekis; något som jag då, världsvan och milt blasé
fann en aning förvånande då jag var av den åsikten
att leka, trots min ringa ålder, var ett hantverk varvidlag jag redan såg mig befryndad.
Vidimerat av mig själv regleras jag dock efter blott
ett år, då mina förkovrade studier i lekens metodik
påstås generera tumult.

Sant är dock att jag kort därefter, min ringa ålder
till trots, av skäl ännu fördunklade av omständigheter,
kuppades in i första klass.
Denna sublima nivå blir oss dock övermäktig då våra
åldrar, utom vår värjo och helt av egen förskyllan, i allt
vidare cirklar förringas för att så, med en pubertal suck, nödlanda i grundskolans nionde krets.

Och nu, så här, invid min begynnande ålders höst
står det fullständigt klart för mig att jag, trots min ringa ålder, redan som liten, var ett exceptionellt vanligt barn.

------------------------------

Denna bildningsroman är inte på långt när färdigskriven, utan kan komma att tryfferas med nya
häpnadsväckande händelser




Övriga genrer (Kåseri) av Olof Lagerhorn VIP
Läst 154 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2022-11-30 11:47



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Bra berättat med styrka och insikter som ger reflektioner att ta med in i framtiden! Tack för du delade med dig!
2022-11-30

  Marita Ohlquist VIP
Bra skrivet om barndomens upplevelser och erfarenheter.
Inväntar fortsättningen på din färd genom livet.
2022-11-30

  Kajan VIP
En livsresa berättad med en frejdig ton och historiens hjälte (!) lär sig med den beprövade metoden erfarenhet; på gott och ont. Det är underhållande; ordrikedom och humor samsas väl; till och med Dantes ”Den Gudomliga Komedin” anas i grundskolans ”nionde krets”; men tonåren är förstås svåra..
2022-11-30

  Larz Gustafsson VIP
Det är INTE daltande att välja att vara hemma med sitt barn.
Det är feministerna som gått i bräschen för HATET mot hemmafruar.
Karriärismen (läs: materialism) har hamnat i högsätet.
Barnen offras på statusaltaret.

2022-11-30

  Sparvögat VIP
Så spännande att följa med på färden~
en uppväxt full av lärdom och kärlek…
Jag väntar spänt på att få
fortsätta resan…
2022-11-30

    Sefarge VIP
Hahaha! Inväntar med
Spänd förväntan på
Intresse givande
Fortsättning!
;)
2022-11-30
  > Nästa text
< Föregående

Olof Lagerhorn
Olof Lagerhorn VIP