... är inte någonting
som kan definieras som
något du finner 
någon som helst likhet
med hur gör djur ...

Djur är inte någonsin
vare sig grymma eller onda
till sin verkliga natur
de är blott bara djur ...

Det som skiljer
människan från djuren
är just förmågan
och driften till
att vilja vara goda
mot varandra ...

Ty människan
är till sin verkliga natur
en varelse som behöver andra
då den när den är ensam
lätt förlorar 
greppet om verkligheten
och tenderar att bli
till en rätt udda figur
vilken tillsynes
fullständigt saknar förmågan
till att inse och förstå sin egen natur ...

Men människan 
har jämväl en 
alltför väl utvecklad förmåga
till att också kunna njuta
av att andra 
såväl djur som varandra
vålla obehag och smärta
med syfte att förorsaka plåga ...

Tack och lov
är de människor
som gör så
relativt sett ganska få ...

... då det stora flertalet
väljer att inte göra så ...

Tyvärr, så kan dock dessa få
som likväl väljer att göra så
många gånger klara sig undan
eftersom det stora flertalet
inte vill tro på
att det finns människor
som är onda till sin natur ...

Orsak och verkan
Tillgång och efterfrågan
Sociala gemensamhetskoder
Kunskap, erfarenhet och insikt
och liknande för människan
signifikanta och inte helt obekanta
kännetecknande förutsättningar
vilka är sprungna ur 
och utvecklade utifrån
den för människan unika
och jämfört med djuren
överlägset synnerligen rika
om än sinsemellan 
och inte alltför sällan
varierande  intelligens ...

- Om vars definition 
vi ännu vetenskapligt träter
utan att kunna komma överens ... -

Likväl är det dessa förutsättningar
vilka skapat grunden till
och förorsakat
att människan utvecklat bosättningar
och varierande därtill hörande
samhällsstruktur
vilka i sig hjälper till
att såväl skydda
som  skilja människan från
alla övriga mindre intelligenta djur ...

När någon enskild individ
råkar ut för en ond människa
och hamnar i dess våld
med svåra fysiska
och eller
psykiska skadeverkningar som följd ...

... söker det stora flertalet övriga
finna orsaker hos den drabbade
snarare än att konstatera
att den drabbats av
en ond människas 
behov, önskan 
och krav på att få 
känna den njutning
den av att plåga andra får ...

Vet att detta är 
någonting som är lite för stort
och svårhanterligt 
för de allra flesta 
att orka ta till sig och förstå
för det mesta ...

Likväl jag tror
att denna min begrundan
inte är någonting 
jag är ensam om att 
känna denna förundran över
att det tillsynes är så få
vilka ens har viljan
till att förstå
vare sig nu eller då ...

... hur väsentligt det är
att vi ser, inser
och verkligen förstår
att vi för vår
framtida utveckling och välmående
såväl enskilt som individer
som för människan som art 
och tillhöranade naturliga gemenskap,
så innerligt väl behöver
verkligen just inse och förstå
att det ibland oss
existerar naturligt onda individer ...

Individer vars ondska
frodas och utvecklas
över tiden
och som om den får fortsätta
att obehindrat verka,
sig med tiden 
alltmer till fler och fler
andra individer sprider ...

Att utrota ondskan i sig
är nog tyvärr ej möjligt
hur mycket vi än
det önskar och vill

Men medvetenheten
om dess existens
och de individer
vars drivkraft
utgörs och göds 
av ondska
och därtill hörande
konflikter, kaos och strider ...

... minskar risken för
att den alltför mycket sig sprider
och ökar förutsättningarna för
att de som har oturen att drabbas
kanske kan få möjlighet 
att våga hoppas på bättre tider ...