vi män böro utföra de arbeten som krävs i ett samhälle, de arbeten I kräven att vi görom, alla förtjänster för vårt arbete bör tillfalla er. I bören utgöra det naturliga samt självklara härskarskicktet i det nya samhället, det ären bara I som räknas.

Ett av de största misstagen hos många kvinnor äro att de äro för snälla og hänsynstagande gentemot män. I bören istället se oss som tillhöriga er, som era verktyg, som arbetar för er, betjänar er, behagar er, åtrår, dyrkar, samt älskar er.

I bören ej hänsynsta våra känslor utan vara mer själviska, det är I som äro centrum av livet samt fortlevnaden, vi ärom bara era understödjare.

jag vet att många inte vågar tro på matriarkin men jag ser det som både en naturlighet samt det enda möjliga, I ären mänsklighetens aristokrati, I ären mänskligheten, I ären de enda som räknas och vi ingåom samt bör understödja er till fullo.

En divin matriarki, där vi dyrkom Er.