... att känna tillförsikt i rutinerna är fantastiskt... vi vet då vad vi har att vänta men utan det byggs stress lätt upp... ja tänk att vi kan vara omedvetna om våra rutiner... eftersom vi har inlemmat dessa i vilka vi har blivit... rutiner är bra och att ha framförhållning är ännu bättre... då kan man spara på sin energi och man får ork över till glädjen i livet... 

... "Hjärtat i Juleås skog"...

... Nissen stormade in i farstun med buller och bång rätt in i köket... han såg genast att det inte var läge... så han satte sig ned och bara lyssnade på Nissan... hon repeterade inför skolpjäsen...  "det finns ett land här som alltid blir betraktat ur det hemska som skymmer"... Tomtefar trodde att hon pratade med honom, igen, och utbrast... ja jag kommer inte överens med mamma längre och det här fungerar inte mer... Tomtefar drog i skägget och blev rosig om kinderna av oro för sin oförmåga... lilla, älskade Nissan, förlåt oss för att vi har försummat dig... men pappa svarade Nissan, jag menar inte det, jag övar till en skolpjäs, har du glömt igen?... Nissan fortsatte, lugnt, fast pappa jag tycker att både du och mamma tror er veta vad som är bäst för mig... men vet ni då blir jag så himla trött på er... ja, Nissan, jag förstår... men vad ska mamma och jag göra åt det tycker du... låt mig repetera mina repliker det är en bra början, snälla pappa!... ja ja, min älskade lilla dotter! sade Tomtefar och kramade om...

... Tomtemor kom precis in genom dörren från källaren... vad står på här då ni ser ut som om ni mött den osalige anden... vips när hon sade det dök Anden i lampan upp med en teatralisk gest började han genast dramatisera... Anden utbrast fullt allvarlig, det har torkat ut en skog och bergen har blivit till sand och åkern bär mänskliga bördor av sten... Nissan skrattade så att hon vek sig dubbel... Anden såg bara förvånad ut... det var så komiskt att alla brast ut i ett totalt skrattkalas... här finns då inget att bekymra sig över sade farmor Ida när hon dök upp med Staffan Stalledräng i köket... Jo vi är gravallvarliga svarade Nissen och Nissan i kör... och skrattade så de nästan dog...

... men... ... men ... i detta land ska vi leva, utbrast Anden... han fortsatte... även Tomtenissar och nissar ska växa upp och utvecklas... Anden tog sig mot bröstet och slog ut med armarna... det finns ett litet land här, där jagas barnen mot avgrunden, där är all moral och kärlek nedbrunnen... med stor övertygelse och dramaturgi for Anden omkring i rummet... inom oss har ett litet land krig det brottas med vanmaktens förstar, som efter år av tomhet efter kärleken törstar... bravo, bravo!!! Utbrast Tomtefar... alla applåderade och skrattade med i en allvarsam självdistans... Nissan kunde inte sluta att förundras över sin först så deppiga familj som plötsligt där på guppade omkring av skratt i köket... hur ska detta sluta ja det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

... Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

... fortsättning följer imorgon kl.10.30...