Redan medlem?
Logga in
StensötaOrden varken växer eller faller. De är stensöta ur sprickorna. De blir kropp och svett och andhämtning. De stavar till kärlek men på ett annat språk. När jag sover lägger hon handen på min arm, söker min blick. Precis så, som hon aldrig gjorde. Och jag besvarar den. Precis så, som jag aldrig fick.
Prosa
av
jba
Läst 156 gånger och applåderad av 16 personer Publicerad 2022-12-07 14:01
|
Nästa text
Föregående jba |