I mellanrummet luktade det av fotogen. Hemtrevligt, lättantändligt, vasst. Kråkorna flög upp och ner över oss. Jag drömmer att jag flyger med dem nu, som för att värna mitt själv. Och fastän jag vet ditt mjuka. Innan dagen gett dig din rustning. Mot världen som ständigt gör dig ont. Och fastän jag saknar. Och trots att jag var din sötnos och att du var min. Så vill jag dig aldrig mer.