Farmor bemöts med en dånande utskällning för att hon är så full och går på heroin och stesolid. Alla de otäcka barnen är pissnödigt och förväntansfullt fly förbannade över att dagen är så jävla lång tills det ska delas ut julklappar, det enda som räknas. Pappa är
en allmänt dysfunktionell uteliggare och kleptoman som visserligen existerar men
inte finns till. Det är något bråddjupt tragiskt med denna familj, släkt, vänner, nära och hatade, något uppskruvat dystert och illavarslande. Mamma och pappa bråkar tvångsmässigt angående julskinkan så att pappa får en blåtira och alla barnen skrattar.
Morfar bälgar i sig hembränt 60 % och blir allt mer stingslig och odräglig. Barnen vantrivs i sin tristess och börjar hysteriskt kasta ut saker från balkongen på tolfte våningen vilket leder till att polisen kommer och undrar vad fan det är frågan om. Barnen låtsas sova och mormor får ett raseriutbrott som hon får varje jul, hon slänger blomkrukor genom fönstren. Kalle anka är skittråkig tycker de illasinnade barnen och under den äckliga middagen sä roar de sig med att kasta mat på varandra och de övriga gästerna som alla vid det här laget har en alldeles för hög promillehalt i blodet. Middagen avslutas med att pappa kräks rakt över bordet så att de gemena och otäcka barnen asgarvar.
Så håller denna julafton och barnen är missnöjda och otacksamma för julklapparna. Jävla pissrunkjul. Pappa som är tomten är full och välter granen. Utmattade sitter dom sen, dom som behagade stanna kvar, vid den öppna spisen och grillar äpplen och mamma läser ur Bibeln. De avskyvärda ungarna har blivit lugna och snälla som de ju egentligen är. Goa farfar sjunger O Helga natt och alla önskar varandra en god och fridfull jul och kramas och håller på.
Ännu en lyckad julafton är snart över och alla tittar på Sällskapsresan och mår förträffligt.