Jag blåste liv uti ett garn,
det blev ett lustfyllt litet barn,
utav röda sköra trådar,
ack..
tåren föll på vuxna karln!

Det växte upp på alla sätt
och lärde sig om fel o rätt...
fast på ett lustfyllt nystans sätt,
med snitt och stil och etikett.

Nu nystar jag bland döda garn,
och tänker fel och trasslar rätt,
lika skört och lika tyst,
fast på en vuxens,
suckars sätt.

Som en livlös marionett..

Och minns tillbaka...

då jag blåste liv uti ett garn
som blev ett lustfyllt litet barn.