Det var vår, det blev sommar och sedan höst
du höll dig oftare hemma, sökte en inre tröst
samhället stred till verk, men du hann bli vek
med facit i hand, din rädsla visade ett evigt svek

Vi tappade kontakten, förkylningen blev öppna sår
den senaste tiden, har för evigt satt sina spår
ingen hörde dina skrik, eller mötte dina blickar
blodet hastigt dröp, men klockan ännu tickar

Från fjärran östern, sändes ett budskap till livet
framtiden är redan här, så ta ingenting för givet
världen har förändrats, det är dags att ta farväl
med ögonen slutna, du stillsamt berör min själ

(C) Joakim Wadstedt, 2020.