Inom dessa väggar
där är min själ
trygg

Så trygg att den synliga
gråten berättar
en saga

Inte bekommer det mig att
andra ser min
känslomässiga
närvaro

Det är de handlingar
som skett utanför
detta själens tempel
som fört
mig hit

Det kan gå månader
ibland år

men till slut sitter jag där
när julens sånger
sticker hål på min bubbla

Att sitta i bänken ensam
nej där
gör den ingen nytta

Att gråta medan jag ler
inte så märkligt

Det blåser i kroppen
löven ligger täckvis

en madrass för jorden

I det kliver jag till slut ut
längtar redan in igen