Minnena bleknar emedan
förnimmelsen av din svettdoft
på mina solblekna tunna slitna bomullslakan
kvarstår så länge vi finns kvar

Dina grågröna vackra djupgående ögon
flämtar fortfarande i rummet
där vi låg vakna halva natten

Nattens dofter sparade jag mot min hud
din livgivande säd i mitt innersta
tills ingen återvändo fanns kvar

ville inte förstå att det var den sista gången
vi möttes i en långsam omfamning
som varade i flera timmar

efter en väntan på fem tusen år
försöker jag mota bort känslan
av saknaden av en vän

På återseende