Förlåt för att jag inte pratar lika mycket som jag brukar
Förlåt för att jag inte kan släppa blicken ifrån marken
Förlåt för att jag inte skrattar längre
Förlåt för att oavsett vad, så tar det emot att le
Förlåt för mina tårar som faller så tyst & att jag inte vet varför
Förlåt för att jag inte har något hopp längre
Förlåt för att jag inte vet varför allting känns så skrämmande
Förlåt för att jag hör att ni säger att jag är bra som jag är, men att jag inte kan känna det själv
Förlåt för att jag inte kan ta åt mig av det positiva
Förlåt för att min ångest i princip har tagit all min makt
Förlåt för att jag inte är stark nog
Förlåt mig för att jag inte vet vad jag ska ta mig till längre
Förlåt för att jag tar tid
Förlåt för att jag känner att jag inte passar in någonstans
Förlåt för att jag känner mig så ensam
Förlåt för att jag fungerar annorlunda
Förlåt för att Jag har tappat bort mig själv
Förlåt för att jag inte kan leva upp till normens alla förväntningar
Förlåt för att ljusglimtarna i mina ögon har slocknat
Förlåt för att jag ibland, varken kan ta ett stort eller litet beslut själv
Förlåt för att jag känner mig värdelös trots att det sägs att jag är värdefull
Förlåt för att jag känner att mitt bästa, aldrig är bra nog
Förlåt för att jag tvivlar
Förlåt för all den oro jag skapar
Förlåt för att jag inte vågar ta plats
Förlåt för att jag känner för mycket
Förlåt för att jag känner för lite
Förlåt för att jag inte känner någonting alls

Förlåt för att jag säger förlåt.
Förlåt.