Jag är uppvuxen i ett hem där min far var helt intresserad av ett enda ämne
nämligen politik I övrig var han lite av en robot nåväl det kanske inte var en helt rättvis bild. Men det var i våra diskussioner om politik som han fick en viss lyster i ögonen och en viss rörelse i anletsdragen som skänkte ansiktet liv och engagemang
Nu skall detta inte bli en drapa om hur svårt jag hade för det hade jag absolut inte mina föräldrar fyllde med råge den tidens uppfattning om hur ett barn skulle vara nämligen hel och ren det var vad som gällde och den normen var fylld med råge och man skall komma ihåg att vid den tiden som det nu är fråga om fanns inga mer eller mindre självutnämnda experter på samlevnad eller så pratar du med ditt barn om det och det men när det gällde känslor var de helt utlämnade till sina egna erfarenheter och till det som kallas för sunt förnuft eller gott omdöme
Men nåväl den tekniska utvecklingen har ju inneburit att det finns ett oöverskådligt utbud av olika historiska politiska föreläsningar i olika ämnen företrädesvis politiska sådana och efter ha plöjt ett antal sådana är summan av kardemumman orden där var ett liv och ett kiv några ord som jag för övrigt tagit från August Strindbergs roman Röda Rummet ja där var ett liv och ett kiv
Och så kommer det nog att fortsätta ad infinitum (mänskligheten verkar inte ha ändrat sig på denna punkt i alla fall)