Gungstolens gnisslande sötma.
Vad den varit med om.
Vad den sett.
Vad den hört.
Blyertsgrå nästan svart.
Ekoxbagge över ryggen vandrar.
Utan att genomsyras av ångest.
Utan att pulveriseras av längtan.
I samma andetag.
Jag minns.
Ingenting.
Lättast så.
Svårast så.
När jag började leva igen.
Den dagen.
Den natten.
Vem vet när det var.
Hjärtat gränslöst nära.
Varje hjärtslag.
Mitt liv.
Annars.
Inte alls.