tvålen stod som en olja runt fötterna
där hon steg ner i svalkan, solen sken
med glitter mot himlen så sällsynt blå

klänningen, vit som ett lakan tog färg
av vattnet och rodnande klev hon upp
istället för att bara blunda och njuta
där världen speglade blott allt det äkta



Smutsiga tjänsteflickan neg värdigt
som en drottning i sina trasiga tyg,
lät håret flyta som en krona i solen

snart nog svår att urskilja bland alla
näckrosor i det allt svartare vattnet