Kvinnan och fisken


1. Det finns städer som vi bär i påsar med den svarta färgen sliten. Kvar blir människorna och husen, kvarter och torg öppna mot himlens blå.. Det finns gränser redan övervuxna. Slänger jagmitt långa ljusa hår åt sidan. Detta kaféet är jag en bland andra innesluten i den mest normala situationen så mina vanföreställningar döljs av mina avslappnade ansiktsdrag och den döda fisken som ligger paketerad i brunt papper på bordet. Vem jag är förstår jag inte. Tömda varje dag breven. Så jag uppfinner det förflutnas tankar. En flock duvor det som föll ur käkbenets fickor. Tankar fann jag mina strödda då på torget. I verkligheten är jag aldrig fast förankrad. Men du plockar upp mig som en okomplicerad sak för detta korta möte jag stryker håret bort från ansiktet.



2. Fyra väderstreck, går du mot öst hamnar du till slut i väst. Människor har vandrat länge längs leder som blodkärl löper i armen och fötts i samma genpoler liv efter liv. En del förblir i en annan tidszon, deras rörelser är långsamma och de svarar långt efter andra. Detta neddragna tempo gör att det främmande språket får tiden hitta rätt. Det är svårt lära känna en annan persons tidsupplevelse. Katten spärrar sina klor och jag laddar mitt vapen. Natten bär alla vilsna runt i cirklar. Stadens ständiga västervind gör att man måste stå på rätt sida av spårvagnshållplatsen. Jag är kvinnan som blev kvar med den döda fisken. Ett stilleben eller en ikon uppsatt på sjukhuskorridorens vägg.



3. Vid det svåra valet att följa någon hem röker jag för att dölja att jag saknar all intuition och är blind för andras intentioner, allt jag känner uppfattar jag som personens godhet. Så jag fångas upp och lämnas i en ström av människor jag bär i en ryggsäck genom staden. I verkligheten är vi aldrig i verkligheten för detta skal av minnen, drömmar och tillgivenhet gör att våra liv bara utspelas tillsammans med dessa. Jag önskar den döda fisken försvann för jag steg in i en bil med en man jag träffat. Och han såg mina ögon men tvekade inte.



4. Långsam är eftermiddagens klara sol om hösten då ljuden hörs starkare och luften öppnas och blir klar igen. Långt borta ringer kyrkklockor men det är bara jag som hör lägenhetens grannar tala om mig för hörseln är god. Jag sitter vid ett annat bord och dricker kaffe och andra människor som har ett djup och inte bara nya ytor ju mer man blottlägger och öppnar sitt jag. De tror på det godas seger, ärlighet och uppriktighet som jag lärt mig följa och jag döljer inget utan är det du ser. Någon ber mig gå utan att fråga efter mitt telefonnummer. Regn faller över mitt hår.



5. I parken gulnar löven för inga svenska träd har röda hösttoner. De höga utbredda ekarna bildar ett tak med tall och bok. Ur marken i parken växer svampar upp overkliga som om dom kom från en annan planet. Jag är fast i staden med min fattigdom och kan inte ta mig vidare utan göra det bekvämt på den botten jag ligger med vattnets pressat mot bröstkorgen och den grumliga kylan. För jag är också fisken som dog sitt liv i onödan och flyter upp en gång för att sedan sjunka för sista gången till den lägsta platsen på botten. Jag var invirad i vita papper och sedan det bruna pappret som en svepning gjord för den havsbegravning som blir min. Mina ögon var glansiga och nacken knäcktes innan döden.



6. Även mannen som plockade upp mig var jag som såg det dystra i min min och erbjöd mig köra hem. Jag körde hem dig till en tvåa och vi pratades vid en stund men som man fattade jag inget tycke för mig själv men tog ditt telefonnummer för att vi kunde ses ytterligare nån gång. Natten kommer och vi tror på något som skulle vara lyckliggörande men de föreställningar vi bär hindrar oss se världen i dess nakenhet. Men den som går jorden runt finner sig själv i en annan tid på samma plats så jag går på samma gator, de som bläker. Tre ikoner redan kyssta tusen gånger bildades av denna händelsen.



7. Jag var också dagen vars timmar gick i sin takt och lät tyngden utspela sig, förflyttas av rörelserna i ett schackspel med de svartvita figurerna fast på sina rutor och låsta i en rörelse som går mot matt. Och det upphör. Så rör vi oss i bestämda mönster tills vi förlorat eller vunnit men varje steg följer sina regler. Så gick fisken bara ett steg framåt medan mannen rörde sig som hästen och jag gick åt alla håll och slogs ner av en annan drottning som rörde sig som mig.



8. Någon dröjer på ett kafe' och bläddrar igenom en dagstidning. Blicken fångar varje rörelse och platsen är för öppen då ingen vägg skyddar mot det som sker bakom ryggen. För allt måste kontrolleras noga. Hon lämnar över tidningen till en ensamsittande man och låter det ljusa håret täcka halva ansiktet. Och i paketet som är brunt ligger den köpta fisken. Pappret fuktat igenom och hon frågar om han är hungrig. Så reser de sig och allting utspelas inom dig igen för tiden återkommer varje dag och samma sak upprepas för alla men orden du använder tillhör mig för jag äger allt och alla ord som nånsin bildats i din strupe.