Nu står jag där igen, tom och trasig en dag i sänder, för att jag höll fast i dig för hårt. Och ströp mig själv i dina ränder.
Jag kände hur luften blev svårare att andas, och hur mina tårar och svett blandas.
Ögonen tappade fäste och blicken föll ner. Det finns sorg inuti mig, som inte vill mer. Det skriker inuti min själ, "bara till besvär" . Det finns några känslor av glädje och skratt. Men det ingen ser, kan vändas upp och ner. Även fast du tror du vill ha mer, vill du inte de.

Jag vill bara ta farväl och ångra föralltid.
Den delen du tog ifrån mig, gör mig fortfarande paranoid och kantig. .