-
Äntligen!

En pöl som samlats under hösten, hade nu frusit till is.

Det var första gången jag kunde pröva mina nya skridskor.

”Hockeyskridskor” kallade vi de vanliga svarta och hårda.

Många av mina kompisar hade sådana och kunde åka bra.

Innan jag fick de nya i julklapp använde jag ett par uråldriga.

De hängde i taket ett ställe i farfars snickarbod och förråd.

Dammiga togs de ner och jag fick känna på dem.

De hade använts i generationer tror jag att farfar sa.

Lite rost på skenan som satt i mitten på det som i övrigt var en vanlig tygsko.

Mjukheten i tyget gav ingen support för fotlederna som osäkert och vingligt stod.

Som nybörjare var det svårt att hitta stabiliteten nog att ens ta skär.

Bambisyndromet blev resultatet av mina försök på isen.

Skridskoåkning blev något jag helst inte gjorde även fast jag ville.

Därför önskade jag i julklapp ett par hockeyskridskor av tomten.

Glädjen var magisk när jag öppnade klappen där skridskorna låg.

Tunga riktiga hockeyskor med kanadensiska flaggans röda löv på sidorna.

De var då de absolut mest coola skridskor jag sett och var i extas.

Tanken for iväg mot frågan om det var någon is runt omkring gården.

Pölen på gärdet kom jag plötsligt på och bestämde mig för att åka där imorgon.

Ovanligt mycket snö föll denna vinter och det var svårt att ta sig fram.

På platsen där pölen låg började jag skyffla snö med spinkiga armar.

Efter en god stunds skyfflande hade jag frigjort en liten ruta av is.

Den var inte stor men en meter eller två och räckte som utgångspunkt.

Efter vad som upplevdes som timmar av hårt slitande arbete i kallt klimat.

Hade jag fått till en isfläck som nu var ren från den tjocka snön.

Både svettig och kall rusade jag hem till huset för att hämta skridskorna.

Förlagda i hallen stod de glänsande coola när jag kom in i huset.

Snabbt stramades snörena åt bästa jag kunde och med skenskydd vandrade ut.

Fötterna kände stelheten som gav en stöttnad som tygskorna inte gjort.

Jag tog av skydden och satte ner skenorna på isen och kände direkt något nytt.

Fötterna ville inte vika sig av sig själva då de nu stöttades att stå.

Med hockeyklubba och en puck var jag världsmästare idag.

For fram och tillbaka och tog skär om än utan mycket kontroll.

Mats Sundin gjorde många snygga mål in i snövallen mellan utlagda pinnar.

På den lilla isen som tursamt det året fruset till på gärdet med vedboden intill.

-

Kände mig nöjd med både arbetet och den belöning som det gav.

Den isen åkte jag ofta de närmsta veckorna när stunderna fanns.

Skridskorna av tygsko hängde jag sen tillbaka högt upp i farfars snickarbod.

-