Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livet bara måste fungera och det gäller att se glad ut

 

Livet bara måste fungera resonerar hon. Det krisar men jag är tvungen att må bra. Jobbet är ett träsk av stress och en extremt taskig stämning. Ekonomin går inte ihop och barnen är allvarligt mobbade i skolan. Smärtgränsen är redan nådd och jag kan inte sova på nätterna vilket gör mig utmattad och dysfunktionell.
Jag hade nästan inte råd med julklappar till mina två barn och mitt ex ringer och hotar mig när jag kommer med helt rimliga krav. Livet bara måste fungera men det fungerar inte längre. Äldste sonen vägrar att gå till skolan och hans yngre syster vägrar att äta mat.
Jag har inte städat på 4 månader och jag orkar inte tvätta mig och barnen struntar i det också. Äter gör vi nästan bara billig skräpmat och barnen sitter bara framför TV:n med sina mobiltelefoner och porrsurfar och spelar våldsamma spel. Sina idrottsaktiviteter har de slutat med för länge sedan och umgås inte med sina vänner längre. Livet bara måste fungera men det fungerar inte. Jag får panikångestattacker och står på balkongen och röker ideligen. Två arbetskamrater tafsar på mig och chefen bara nonchalerar det och hotar med uppsägning om jag anmäler det.
Sånt är livet men det gäller att se glad, positiv och välmående ut som att man har en stark framtidstro och är optimistisk i alla lägen.
Man ska inte ägna sig åt självömkan för då hamnar man på psyket och förlorar vårdnaden om sina älskade barn. Livet går vidare och det är bara att gilla läget. Jag har börjat att dricka alkohol varje dag, även på jobbet, det är så himla skönt. Barnens mormor är hemlös och går på heroin och deras morbror sköt sig i huvudet alldeles nyligen. Vi orkade inte gå på begravningen och vi hade inte råd att köpa finkläder. Idag blir det pasta med ketchup och vi har inte haft råd med att betala elräkningen de senaste 3 månaderna. Jag förlorar ständigt pengar på olika nätcasinon och panikångesten äger mig. Jag älskar ju mina barn men hur ska jag kunna hjälpa dem? Allt är en mardröm och jag vet inte vad jag ska göra. Det krisar men jag är tvungen att må bra. Psykiatrin och socialen är de sista jag kommer att kontakta. Min pappa bara rackar ned på oss och toaletten stinker.
Allra värst är att se mina barns lidande ögon.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 44 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2023-01-20 14:13



Bookmark and Share


  Skatflickan VIP
Tungt. Tyngre att det faktiskt är någons verklighet.
2023-01-20
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP