-

På den minsta skala vi studerar, den ”kvantfysiska nivån”, observerar många fenomen som för oss ter sig mycket märkliga och kanske är oförståeliga i sin helhet och process, annat än på ett ytligt abstrakt plan med termer och etiketter på rätt plats. Upptäckten av det konstiga i denna värld, kan också berätta något om den verklighet vi lever i. Eller tror att vi lever i.

Om saker kan hända där, saker vi aldrig observerat här, i vår värld av klassisk fysik, men dessa konstiga saker är bara så det fungerar i den värld som verkar bygga vår värld. Vad säger det om vår värld? Den är annorlunda än kvantfysikens värld, det är säkert. Den ser ut att ha solida saker man kan ta på, och man vet var de är för inget objekt kan finnas på två platser samtidigt. Allt står stilla och är stabilt, för ingen bryr sig eller har hört talas om någon sannolikhetsvåg. Saker är eller är inte, i vår värld.

Varför upplever vi vår värld som vi gör? Evolutionsprocessen. Den har under miljontals år format våra uråldriga förfäder och alla dess kommande generationer fram till idag, att uppleva en verklighet i sitt medvetande som ger bäst förutsättningar under de omständigheter vi befunnit oss i och med den biologi vi fått. Det innebär optimering och selektering av hur vårt sinne upplever sitt eget perspektiv i stunden, hur världen ter sig för ögat som tittar på den.

Från färgerna på din nya strandskjorta till den mest påtagligt verkliga känslan av frustration i bilkön ut från staden, är båda en del av vår upplevda verklighet för att de haft tidigare (och/eller fortfarande har) fördelaktiga egenskaper för oss, en del under väldigt annorlunda förutsättningar och i radikalt annorlunda miljö. Färgerna utvecklades från fördelen att det gav oss möjligheten att bättre indexera den närliggande miljön, och lättare upptäcka både färglad frukt och faror som ofta smyger fram och smälter in i bakgrunden, lätta att missa utan ett välutvecklat spektrum av färger, och alla vi ser uppstår enbart i vårt sinne. De finns inte ”där ute”, men är vår sinnestolkning av en viss frekvens av fotoner som studsat på en yta som en del fastnade på och andra studsade iväg, in i ditt öga. Efter en snabb process av biokemisk magi, får du se från insidan en färg som i ”realtid” projiceras ut och målar världen i färger för oss, i vår färgglada verklighet.

En så fundamental sak för vår upplevelse av världen som alla färger vi med egna ögon kan se att den har, är lurigt nog skapade i vårt sinne – som en mental tunn plastfilm framför världen. Här målar sinnet färger, och fyller den verklighet vi upplever med mycket mer än så.

Finns det andra fundamentala egenskaper för den verklighet vi upplever som skapas i våra sinnen? Kort svar är: ja. Vi är själva ansvariga för att dela in världen i olika saker istället för att uppleva allt som en ihopsmält sörja, utan något som sticker ut. Allt är gränslöst och ett. Om en tiger rusar mot dig är det inte till din fördel att inte kunna urskilja dess vassa tänder från rosen som fångat din blick. Du skulle dock inte kunna uppfatta varken tiger eller ros om du inte kategoriserade dem och satte en etikett på dem för framtida referens. En egen mental representation för former som urskilts från bakgrunden, blev indelat och fick en etikett, ett ord. Snart hade vi delat in världen i tio tusen saker.

Ett kristallglas faller mot marken, och dess skörhet splittras i en explosion av vackert flygande skärvor. Beskådningen att något är vackert, är känt för att vara en projektion från det egna sinnet, det är beskådarens ögon som avgör. Om något är skört därimot, uppfattar många i sin verklighet att det är en egenskap av objektet själv. Objektet är dock bara som det är, varken skört eller tuffare än stål, bara som det är efter sin konstruktion. Vårt sinne gör sen en bedömning efter våra relativa skalor som står i förhållande till erfarenheter och de abstrakta modeller i vårt sinne som skapats av intryck från vår miljö, både från fysiska utforskningar med mycket testande, till berättelser av sagor och utbyte av information över generationer. Ideer och tankar om hur saker borde vara, och hur saker är. Värderingar och koncept för egenskaper delas också här. Glas är skört, det vet ju alla. För att vi delar det konceptet, att om något går sönder lätt utan att behöva mycket kraft, kallar vi det för ”skörhet”. Sen sätter vi den etiketten på kristallglaset och vips så var egenskapen flyttad från en etikett som flög ut från vårt sinne, till objektet det landade på.

Om färg, form och egenskaper är mentala projektioner, finns de inte då på riktigt? Saker i sinnet vore det konstigt att anse att de inte finns på riktigt, då de ändå är det enda som vi upplever direkt, istället för indirekt – som intag av sensdata som genererar en mental representation byggd av sensdatan, som medvetandet kan rikta fokus mot och ”se”. Om rosen ger dig det röda eller om du ger rosen det röda, är lite som hönan och ägget. På rosen studsar fotoner som genom att rosens atomer vibrerar i en viss frekvens, stöter ifrån vissa fotoner som med ljusets hastighet åker in i ditt öga och ger dig en inre upplevelse av rött – men som upplevs som att du ser objektet som rött. Rosens atomer avgör alltså frekvensen som avgör din färgupplevelse. Ungefär så på det stora hela.

En egenskap som ”hård”, verkar finnas i objektet om man slår näven i en bordsskiva. Men stöten för handen mot bordsskivan skapade en inre representation av händelsen som innehåller alla sinnesintryck, tankar, bedömningar, värderingar, minnen, associationer – allt som uppkom i sinnet. För just detta exemplet räckte det nog med smärta och synen av ett orubbligt objekt som sensdata nog för en mental representation som innehåller egenskapen ”hård”, ett koncept vi skapat för att sortera och placera saker i vårt sinne, men som också den projiceras ut och normalt upplever vi den i verkligheten som att objektet i sig självt är hårt. Egenskaper tillskriver vi också saker i världen annat än objekt, som händelser och personer. Från små saker till stora, så fyller vi världen med mentalt innehåll vi förenar till ett i en upplevd verklighet.

Det är en ödmjukande tanke att den verklighet man upplever bara är så för det har varigt bra för oss. Den kunde ha varit väldigt annorlunda, och vi hade då tagit också denna som given.