om än skavfötters du och jag 
tillsammans i vårt drömrum
med mörkläggningsgardin
utanför är outforskat
tänker vi mörker köld och död
då längtar vi kallkällans bubbelliv
själva upprinnelsen till livets vatten
just när midvinternatten är
och mossmarken tjälad i nu
rännilens tuvor spröda
var vistas sanning bland is och snö
bidande i vithet
I kojans gemensanna starkskap
väntar vi tillsammans hand i hand
gardinens ridå rullas upp
vi känner tålamodets hjärtblad gro
småningom ur rutans glaskropp
blir vi åskådare när vitt blir vatten
isspegeln tunnas brister
rännilars resa sätter igång
än så länge du och jag vid vindögat
tålmodiga och nyfikna
i slänten smältvatten som
vi undersöker frågar
ångor porl och kvitter till svar