Ondskan bor i mig, hull och hår

Jag bokför den noggrant,
bakifrån
när den skållar sig, skallar sig,
urskuldar sig

Jag pacificerar den
med en full avskitning
ute på morgontoaletten;
lägger märke
till dess två handdukar;
en vinröd för planerade elakheter,
en gul fört spontana plågor

Jag springer, skubbar, lubbar
in i fjällstugans fångstarmar i en dagbok,
känner ondskan propsa, fälla orden,
ett efter ett,
i deras mingränattackerade vingel
över tändernas stängsel,
ut i omvärldens fallsot,
att omslutas av brekors tadel,
mottaget, motlett, mothårs, mothuggs,
motvals

Ondskan bor i mig
Jag kalkylerar dess algoritmer
i matbordsvisa marknadsförningar

Kontrollen kliar i fingrarna, famlar i fibblorna

Kastrullerna passar sig noga i varandra;
må handtagligen samverka
till en solstrålsmimikry;
en dröm om molnfrihetens konsensus

Ondskan kurar i gråvädret;
gatorna i Helsingborg skorrar, gångna;
hyreslängorna lumpna, opersonliga, adresserade

Ondskan i mig antecknar mig
i blyerts,
passar in mig i Persepolis reliefer
tillsammans med ett par japaner,
Kozo & Yozi,
som var på väg från Paris till visdom,
men nu hänger deras andars dräkter kvar
i ett morgonkyligt Shiraz

Ondskan bor i mig och i folkhoparna,
med en viss rätt

Jag springer glättigt nerför en lerig backe
i en dröm;
det går så djävla fort;
mina observationer studsar
genom världsstädernas gatunät
i ren illvilja,
men ondskan bommar,
så jag skriver
på tu man hand
med mig själv
samlingen Ondskan Bommar;
ett måttlöst frankofilt tilltag