i den dimhöljda urskogen finns ett bibliotek, ett annat ljus faller genom lövverken, jag går mellan hyllorna och tar ut en bok på måfå, den är klibbig och diffus, hur språket skulle kunna förkroppsliga universums substans, som om det skulle finnas latent i våra ord och begrepp, men att istället smälta ner begreppen i smältdeglar av mörker och upptäcka hur universum rinner ut som en ljus, flytande honung, över händerna och skorna ner på marken. och vad händer med ditt ansikte om jag tömmer det på begrepp, om jag inte hade lärt mig vad du är, om jag sett dig för första gången, om jag sett en människa för första gången, utan några kategorier eller begrepp att stoppa in henne i, vore hon som en exotisk blomma av en okänd färg, aldrig tidigare skådad, alla dessa trista böcker, fyllda med små fack att sortera in allt i, gömmer spökorkidén bakom en grå kuliss av begrepp,