Människan kan inte lära kännas
i frågor och klargjorda svar.
Själen bor i skymtar,
ögonblicksbilder som vittnar tyst
om det som kan anas men aldrig förstås.
Men nu har du hittat en människa:
du vill veta.
Runt varandra i cirklar och ellipser
leker ni er närmare,
aldrig att nå fram och fånga.
I en vals som inte är,
till musik som ingen hör,
är ni båda fångna nu.
Varv efter varv
tills världen snurrar,
väderstrecken försvinner
och livet öppnar sig i ett skimrande virrvarr,
ett kalejdoskop av drömmar
där ni går vilse, men alltid fortsätter,
uppsluppna i kaosets nya former,
förvildade av den stora jakten:
var tar oändligheten slut?
Sedan ligger ni på rygg i gräset,
andfådda, skrattandes så att ni kiknar
åt den värld som nyss blivit till.
Och inget svar har ni kommit närmare,
men vad spelar det för roll?
Nu vet ni.