Jag är i den fasen
där jag minns allt som var bra
och vill ha allt det tillbaks.

Ena dagen fri från tankar på dig,
i nästa stund
känns saknaden som en bottenlös avgrund.

Ser dig le
på bilder från ditt liv nu.
Undrar om du nånsin tänker på mig
eller om jag bara var
ett mellanslag
ett halvdant försök
utan önskat resultat.

Jag hoppas kunna släppa taget om dig,
acceptera det som var;

snart.