Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En undersköterskas bekännelse

Är man trött försvåras allt.
Hjärnan krymper tusenfalt,
när celler dött, mist syrehalt.
Minnet glömmer tid och rum
tappar ord så man blir stum.
Andra ser en blott som dum.

Hjärnan hänger inte med,
skapandet har man lagt ned.
Ty den förmågan är ur led.
Är man trött som jag var dag,
förstelnar alla anletsdrag.
Allt man blir är sinnessvag.

När en dag upplevs vilsam,
kommer skaparglädjen fram.
En sådan känns som balsam.
Men idag är jag blott trött,
som om min själ har självdött.
Ber om ett liv helt pånyttfött!




Bunden vers (Rim) av Camilla Heinonen VIP
Läst 91 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2023-01-25 18:54



Bookmark and Share


  Monika A Mirsch VIP
'Det är ord och inga visor' i din presentation - trevligt att råkas på dessa breddgrader! Tänker på alla 'självdöda' - i en ringdans i natten strax innan solen stiger upp - njuter!
2023-02-09

  Den skrivande tysta
Känner igen denna konflikt,
inte rolig, men fint skrivet.
2023-01-25
  > Nästa text
< Föregående

Camilla Heinonen
Camilla Heinonen VIP