Ute faller trädens rötter.
Lämnar vindruvsklase vid hennes fötter.
Snubblar över längtan och avgrund.
Penseldrag sveper över min hud av bomull.
Det närmar sig.
De vingklippta sagornas rike.
Som så många gånger förut.
Ett vattenfall.
Ett hav.
Men aldrig så nära.
Att jag blundar utan att finnas.
Snäckor av guld en knippe längre bort.
Dimman lättar vid bortsprungen närhet.
Men mer likgiltig.
Än frånvarande.
Kyssen av våreld.
Hortensian minns sina egna nätter.
Trevande segel för mig framåt.
Resten är en tavla.
Ingen av oss sett.