Erasmus Rotterdamus,
en son av Rotterdam,
var en human humanus
och lagom sedesam. 

Han ville broar bygga 
emellan nu och då,
för snälla och för stygga
att kunna mötas på.

Han grälade med Luther
och påven i sin skrift,
tills han blev sjuk och trötter
av sin humana drift.

Erasmus Rotterdamus,
en lärd från rot till stam
och ingen Nostradamus
som  gissade sig fram.