Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Långt ifrån hipstervänsterns medelklassidyller.


Skräpsamlarna


Grannarna är skräpsamlare.
Deras bostad är en hög
med skräp.
Med några dagars mellanrum
tar spaden eller skyffeln
ut en typ av skräp,
staplat upp till innertaket
eller pressat mot väggarna,
genom dörren.
Det rullar kägelskitt
i deras gångväg.
Från säckarna deras
droppar det från vätskor
i trapphuset.
En och en av dem
kommer och går
som på ett vandrarhem.
Jag verkar aldrig
känna igen densamma
en eller två gånger.
Kanske är det tjugo personer
som bor i högen.
Kanske skräpsamlare
blir lika unika som deras prylar
och aldrig ser ut som samma sak
efter att ha tillbringat natten
tillplattade.
En av dem staplar sakta skräpet,
så gott det går att stapla,
krossar det med en kofot,
så gott det går att slå sönder det
och tar den goda delen av det
med en solig timmes siesta.
Knyta målmedvetna
simhudsförsedda knutar
runt hela högen
av likasinnade misärer.
Jag försöker titta in
i stimmet av skräp
och utslagna människor.
Det är som att åse en fjäril
som äntligen kommer ut
efter sin svåra puppatid:
Färgglatt blänker det till -
och fladdrar.
Sedan borta -
till synes med vinden.
Det sista att se
är ofta en kvinna,
ofta en äldre kvinna,
som traskar mot kanten av sitt liv
med skräpet i en säck på ryggen
högt upp vid hennes axlar.
Hennes vida, stora kjol
är en hängglidare
som skall fånga vinden
när hon lastat av sig -
och hoppar.




Fri vers (Prosapoesi) av Koloristen
Läst 147 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2023-02-02 00:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen