Att skriva poesi är en förmåga,
ett konsthantverk man lär sig efterhand.
Den tuggas ren från slagg av tidens tand,
men brinner ändå av sin egen låga.

Att skriva poesi är lustans håga,
där tanken tämjer känslans vilda brand.
Den kräver ej  filosofie kand.,
men desto mer av självkritikens fråga.

Att skriva poesi är lust och tåga,
men aldrig komma fram till Samarkand
trots att man nästan nuddar det ibland.

Den här sonetten kan man genast såga.
Den nådde aldrig Eldorados strand.
Fortsätt ändå i bräcklig farkost våga!