En gång i tiden tänkte Patrik på alldeles fel sätt.
Antingen var det någon annans fel, hur han än bar sig åt.
Det kunde vara advokatens fel,
det kanske var fel sorts adekvat eller så var det bara felstavat,
av någon som i första hand borde kunna bära ansvaret.

Han var stressad,
det var därför han stavat fel och det var andras skuld till att han var stressad.
Hur kunde han veta det?
Det hade hans andra advokat fått honom att tänka.

(I en skrivruta upphör universums lagar,
tyngdlagen exempelvis,
där hänger texten med och den hänger utan att falla på eget grepp,
som om ansvaret i sig självt var satt på paus,
så länge som lagen gäller,
fungerar den saken på det viset.
Men i mera verkligheten faller förstås
saker och ting,

en penna till marken,
som tappad bakom en vagn,
en slant vid en öppen grind i en tavla någon målat för någon tid sedan och tavlan hänger i sin tur på ett museum på en vägg att betrakta,
för vem går på ett museum,
om ej för att betrakta den vita väggen mellan två hängande tavlor?)

Då någon vuxen är med i en affär och barnet gör något fel,
då har den vuxne,
som visserligen är vårdnadshavare på deltid och kan ses som den vilken skall lära barnet om rätt och fel,
eller i alla fall gå emellan,
så det som ser ut att kunna bli en olycka inte blir det.

Men den vuxne har nog annat att tänka på än sitt eget barn.
Alltså händer det en olycka,
liten eller stor,
kanske mellanstor?
Felet är någon annans,
om det sker en olycka.

Kanske går det att lägga eget ansvar på någon annan?
Det brukar gå bra,
den som verkar känna sig mest förorättad brukar 'kunna gå fri'.

Om det är andras barn som gör ofog,
då är det den familjens fel,
varför har föräldrarna i den familjen barn,
om de inte kan uppfostra sina barn?

Jag gör förstås som jag själv vill,
antingen har jag själv rätt eller så tar jag själv rätten att göra som det mig själv behagar just för stunden.

Börjar det brinna hemma hos mig ringer jag väl brandkåren?
Där svarar de kanske att de har sin lagstadgade rast,
de kommer nog i sinom tid,
när rasten är slut.
'Säg åt branden att ta en paus,
det har vi och då går det precis rätt till'.


(What is the best, 'I want to lose' or 'I won, Tolouse'?)