Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mimik

Att leva har för mig aldrig varit varken självklart eller lätt
Spelar liksom ingen roll hur jag formas, vänder, vrider mig och åldras det blir ändå aldrig riktigt rätt

Jag har spenderat större delen av mitt liv att studera hur andra gör och försökt hänga på
Det har funkat sådär då min kropp rör sig så onaturligt imiterat så jag knappt kan titta på

De vänner jag genuint, passionerat och besinningslöst älskat är de som är få
Men fina, kärleksfulla och enkla att förstå sig på
Ingen är den andra lik snarare dess raka motsats
Men jag förstått mig på dem var och en för sig ändå, och de mig likaså.

Idag är de färre än någonsin förr
De jag har finns kvar för att de är rustade med en ängels tålamod
Och de ser på mig tålmodigt när de frågar hur jag mår och jag svarar att det är okej
Vi vet att det är en enkel lögn som maskerar allt det där människor inte vill kännas vid
En och annan finns där ändå
de som genuint undrar vet de att det behöver tas sin tid

Jag är ledsen men tiden är ingenting jag längre har
Men jag säger ingenting om det
Kanske tröstar det för stunden
Det är redan så elakt av mig när de ser mig kämpa och kravla mig ur avgrunden
Kanske är det inte någon som riktigt förstår hur jag mår
Min pojkvän skrev att han är vatten och jag elen
Eller var det kanske tvärtom
Hursomhelst fick det mig att förstå att jag alltid står skyldig till de största felen

Jag vet inte om jag själv förstår hur dåligt jag mår
För min omgivning blir så glad när jag skojar bort alla tecken på mentala obehag
Å andra sidan då
Vem vet hur man egentligen ska må
Vi gör nog alla det lilla så gott det går




Fri vers av cybersomatisk
Läst 61 gånger
Publicerad 2023-02-07 23:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

cybersomatisk
cybersomatisk