det här är min hud

se hur den kämpar för att hålla ihop

jag litar inte längre på den



varje dag ser jag er
det nonchalanta i era utdragna stolar
rösterna som inte vet om sitt omfång
hur det skaver mot den

som aldrig hörts
mot den vars röst
alltid följts på en uppmaning

att

prata högre!

ni vet inte om det men det är vi som bär er
vår omsorg
vår undertryckta vrede

vårt oändliga tålamod endast med några få revor
där vi brister
brister ut

jävla skitungar

emellanåt

tror ni vi gillar att tjata
när tjatet förvandlar oss
till just det vi föraktar mest


våra egna mödrar