Det var du som skrek högst
när vi brast

Du sa att du hade trampat snett
Gått i fel trappor
Och klivit in genom fel dörr

Du sa att du behövt någon
Som kunde fylla mellanrummet
Mellan våra ryggar

Du hade snurrat runt
Tappat bort dig
Bäddat ner dig i fel säng
Och famlat i någon annans mörker

Och jag sa att nu brister vi
Nu tänder jag lampan

För vi hade inte behövt skrika
Om du bara hade vänt dig om