Trött bortom bottenskrapet av förstånd
säkert förbi med ett par mil
när det kommer till vett och sans
det dröjer länge innan jag hämtar hem det här

livet är som orientering minns friluftsdagen
på hösten skitkallt i skuggan flåsar svettigt halvvägs
en karta i handen och gömda kontroller
svär över att några är helt enkelt borta

andra som är lite före syns inte längre
de som startade långt efter är redan i kapp

mina ojämna steg på mossan
brutna kvistar dynor av barr och
myrmark och järnsmak av ansträngning
saktar ner skäms som en hund
blicken flackar mellan livet i en plastficka
och livet i full skala
vill lägga mig ner men målgången väntar
där jämför vi tider vägval matsäck
och om vi tog kontrollen på höjden
bredvid sjön

skogen talar ett annat språk än vad jag är van vid
den säger inte mycket alls
livet är också helt tyst inväntar röster
som faller från träden
själv fladdrar jag i vinden och tror
att det är en sång

men nej