Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Långsamtiden

Ekorrhjulet bromsade in.
Ekot av måsten ebbade taktfast ut.
Jag började lyssna inåt hjärtslagen.
Jag ställde mig på en flotte med styråran i händerna och gled långsamt fram över klara lugna djupa vatten.
Orden och bokstäverna kom ifatt mig från ingenstans
och jag sa: - Jag älskar er!
De sa: - Här är vi, lek med oss!
Fantasin blåste upp sin vind och plockade upp oss tillsammans högt ovanför stad och bebyggelse, oåtkomliga.
Alltmedan dagen föll lekte vi ljuspunkter och stjärnströssel.
Vi föll viktlöst genom ett hisnande universum
och somnade trötta på molnens ovansida.
Jag vaknade tidigt med gryningsljuset och kanade själamättad ner för en skir morgonstråle.




Prosa av Feminaz
Läst 77 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2023-02-17 18:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Feminaz
Feminaz