Apokalyps
En gång i tiden
på min väg mot
att bli vuxen
tycktes mig livet lamt
och mer förutsägbart
än att dag följer på natt
jag sprang som fångad
i ett ekorrhjul
fyllt av måsten
scheman och tidtabeller
skyskrapor och motorvägar
kanske skulle min tillvaro fortsatt så
platt som ett fotografi
med varje uns av magi kvävd
av vaneseende och byråkratiskt krångel
men min känsla för mig själv blev till ingenting
och när väl jag slagits till spillror
och en spillra skakats om
och en annan bit bränts på bål
och den tredje skärvan kastats i havet
betalade det jag som var kvar
med hela priset; ingen garanti
för att börja om
jag lärde mig se som i ett kalejdoskop
och stå upp för mig själv
och simma mot strömmen
när så behövdes
jag såg andras skörhet
såg deras vilsenhet
och vi kom att tala
om drömmars styrka
och vi mötte varandra
utifrån den gemensamma insikten
att ingen, ingen alls, är garanterad
sina sinnens fulla bruk
krigets vansinne
liksom bränder, torka, översvämningar
och överlevande och flyktingar
söker sig en plats i oss
vi som överlevt en apokalyps
och börjat om på nytt
kanske vi inte klarar igen och igen
att kura ihop oss så som bollar
när vi faller genom verkligheten
men vi vet att livet är föränderlighet
livet är varken platt eller förutsägbart
det utmanar oss
ständigt!