jag vadade i källans klara vatten

den rann in mot lagunen i älven

solskenet gassade samtidigt hett

jag lade mig ned i källan simmade

jag drack när jag blev törstig ur den

detta klara vatten så själagott gjorde

nu är källan ett minne blott tänka sig

ur berget stiger en svart mörk rökpelare

malmen, grafiten, skiffern, silvret, ... ...

det är inget någon kan simma omkring i

där kan ingen dricka sin törsts stillnad

källans ådra driver bort torkar ut sakta

folkets själagodis livsnerv ett minne blott

träden förlorat sina blad myren uttorkad 

renhjorden och älgaflockarna distanserade

fågellivet har tystnat myggorna t.o.m borta