-

Förändringen kan inte stå stilla, och om den inte kan sitta stilla och fokusera, borde kanske hjälp sökas och säkerligen medicineras med doktorns finpackade amfetamin, fast det låter finare med namnet Ritalin. Precis som vi har gjort i årtionden med våra barn som ansågs vara för hyperaktiva och med koncentrationssvårigheter. Efter att ha aktiverat sig med lek, arbete och intag av kunskap från de äldre i gruppen, utöver ett stort parti vandring av både långa och korta sträckor som nomader. Hög nivå av rörelse var det normala tillståndet för barnen, under flera hundratusen år. Sedan något sekel eller två har det förändrat sig, och barn (oavsett karaktärsdrag, aktivitetsnivå och engagemang för teoretiskt lärande) behöver nu alla följa samma smala mall som inte kan ta i beaktning den mentala mångfalden som för vår grupp i äldre stenåldern hade som en styrka. Idag ser vi på variation och avvikelser från förmågan att sitta tyst och stilla i många timmar och studera teoretisk kunskap, som en svaghet och att barnet har ett ”fel”.

Med sin aktivitet personifierar de den konstanta förändringen som vi måste lära oss att leva med, i alla möjliga aspekter.

-

Uppgång och fall. Traditioner urvattnas och bleknar för utan någon genuin mening de försvinner. Nya tankar föder nya levnadssätt, och de gamla plockas bort från kollektivets mentala gruppmedvetande. Konservativa försöker hitta stigen mellan då och nu, för att vi inte i iver ska springa vilse utan förtankar, men de själva fastnar lätt i snäva mentala bås, har en stark preferens för strikt ordning, och har ofta en motvilja till förändring.

-

Förändring är en konstant process som inte undgår någon eller något. Stolen vi sitter på, stenarna på grusgången, och såklart allt liv, pluss allt annat du kan komma på, är i ständig förändring på någon strukturell nivå, gällande både fysiska och mentala ting. Det vi tidigare trodde var det fysiska tomrummet (huvudsakligen i rymden…), utrymmet där saker med form kunde få plats att finnas i, där i bakgrundens ingenting. Helt tomt utan en enda partikel i rymdens öken.

-

Så upptäcktes det att bakgrunden, det tomma tomrummet, faktiskt var en bubblande pool av fysisk aktivitet, som oftast består av att ett partikel par med motsatta attribut, skapas och förintas i samma stund som de uppstår, de fanns och fanns inte samtidigt. En mirage bakom varje punkt av vår verklighet. Den informationen kan ge en förändrad förståelse för vår egen mänskliga rendering av det som upplevs som verkligheten. Evolutionsprocessen har format vårt sinne där fördelaktiga manifestationer av information som strömmar in från våra sinnen, har gjort att vi upplever och ser verkligheten på ett evolutionärt fördelaktigt sätt. Om det är mer fördelaktigt för våra sinnen och kognitiva processer att rendera en så exakt representation av världen utanför som möjligt, eller om vi upplever verkligheten i en version speciellt anpassad för oss, av vår utveckling genom miljontals år av selektion, oklara svar.

-

Förändring för med sig osäkerhet som kan vara ett jobbigt och skrämmande sinneslag för många. Rädslan för osäkerhet stammar från rädslan för döden, då säkerhet upplevs ge oss mer kontroll över våra liv och minskad risk för död. Vi har således haft en selektion där rädsla för osäkerhet ökade chansen för överlevnad och skapandet av nästa generation. Denna rädsla skapar mycket lidande och mentala problem, och utageras ofta genom ett väldigt stort kontrollbehov som jagar säkerheten med mani.

-

Mycket är i förändring just nu och reaktioner på detta är världsomspännande och med varierande hastighet. Acceptans på det djupaste planet för att förändringen ständigt sker, kan hjälpa och lugna ner med acceptansen som verktyg, istället för att göra sig själv och andra runt omkring sig irriterade och i ett negativt och dåligt sinneslag. Acceptans i denna kontexten betyder att inte strida mot saker som inte går att ändra, som redan har hänt, eller allt som inte är möjligt att ändra just nu av andra anledningar. Situationen är just så som den är, och därför kan den omöjligen ha varit annorlunda.

-

Ältande tankar med medföljande ängslighet och oro över det som redan har hänt, är att plåga sig själv utan potensial för någon positiv effekt. Att bearbeta dagens händelser och hur de utspelade sig kan vara ett bra verktyg för många ändamål Att gräma sig över framtiden, baserat på sina egna spekulationer och ofta med omedvetenhet om hur ett omöjligt stort antal variabler som skulle vara nödvändiga att veta för att kunna analysera spekulationens sannolikhet, och konstruera en modell som behöver vara mer komplicerad än någon annan mänskligheten tidigare har konstruerat. Så det tar nog ett par år till, eller i alla fall månader. Eftersom vi inte kan veta vad vi inte vet, ska nog våra spekulationer om framtiden hållas som en hypotes som framtiden får utvisa eller infria.

-