-

Orken tvinar bort när sena timmen går över tröskeln med mig i släp. Fötter som hasar i hallen berättar om kvällen på sitt egna språk. Igen… fast det var nog, förra gången. Fötterna är bättre än mig på att hålla sina ord, mumlar jag för mig själv när jag hasar ner på stolen vid ett närmast obefintligt köksbord. Kebaben var för dyr ikväll, men ravioli från Euroshopper som står i skafferiskåpet får duga denna natt. Reser mig upp med en jäkla smäll när låret fastnade i ett bordsben gjorde att vi båda faller handlöst, men skrattar tillsammans av klanteriet, bordet och jag. Inte första gången det händer får man nog säga, jo tjena hej. Ravioliburken är inbrottssäker med kniv, tills jag hittar öppnaren i fel låda, vrider runt och delikatessen är snart min. Tre minuter i mikrovågsugnen i tallriken som odiskat luktar surt men får gå ändå i detta tillstånd. Miniköket har en liten bänk där mikron står, fast den inte gör det.

-

Förvirrad står jag med munnen öppen och försöker från en torr hjärna krama fram en liten droppe tanke. Va…Var… varför står den inte där? En fotbollstränare jag hade en gång när jag var liten sa alltid: ”man måste anpassa sig efter situationen.” Grytan! Men för i… spisen är ju trasig, den enda plattan som var. Försökt att fixa men är varken någon spistekniker eller spetskompetens inne i huvudet här.

-

Men var tusan är mikron som stod på bänken, kommer jag på att fundera över igen. Som en slag slår det mig sen – jag sålde den ju på Blocket för några hundra spänn! Förra veckan. Eller nej vad jag surrar, det var ju faktiskt efter att vinterjackan gått sönder på krogen förra veckan jag sålde den, då jag hade långt att gå hem i kylan. Byteshandel med en kompis, eller kompis är att ta i, grannen på andra våningen som är schysst och som jag tursamt mötte utanför krogen, ståendes i kortärmad tröja och huttrade samtidigt som jag försökte att inte bry mig och vara cool.

-

Kall ravioli funkar nog lika fint som varm, hur åt man den annars innan spisen eller mikron uppfanns? Bordet på golvet passade bra där jag längs med väggen dunkade ner på golvet bredvid, med sked och oregano så det blir lite mer som på italienskt vis. Halvtom burk fick stå kvar när ögonen började ramla ihop och de sista krafterna jag hade gick åt för att nå min 90-madrass till säng, två meter från ”köket” låg den på golvet framför TV:n.

-

Innan sömnen tog mig han jag tänka att kvällen gick ju ändå rätt fint, inte var jag ful mot någon och flera tjejer pratade med mig, efter att jag bjudit dem på drink. Hon den ena var väldigt snäll, la sin hand på min och tackade för stunden, innan hon gick bort till sina vänner och sen för resten av kvällen försvann. Det var omtänksamt. Imorgon är det lördag, eller var det ikväll? En fråga utan svar då sömnen satte punkt för denna gången, vilken dag det nu än var. 

-