Vår kärlek
var vår evighet
vi möttes
men nånstans
i sorgen

Vi sas sig
varit där förut
vi var rädda
men beredda
mot slutet
såg vi ljuset

Men fruktan
i din blick
fast ögon log
med ändrad färg

Jag trodde jag kände
att du åter tänkte
mer på sorgen
än på mig

Jag såg dig bredvid
men det var svårt

Svårt att andas mer
men åter nå dig
med min blick

Åter blicken
din fall ner
det var inte mig
du såg

Sorgen sluter
fast jag bad
den här tiden
var inte vår

Utan någon annans
jag var tvungen
söka ut

Hur man nu
kan älska nån
nån som älskat
nån förut

Felicia