Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

13mars23









idag regnar det mer än vad det någonsin har gjort, allt är en äcklig väta, tingens tomma delirium och förfall, mina händer som upplånas och blir till motstånd, skandinaven avtecknar sig som en förbannelse, en demon som skördar sina själar i mörket, och i materians upplåtande tomhet och monotoni skälver klangen av det liv som aldrig blev. jag söker ständigt efter styrkan att pressa mig själv över en osynlig barriär, att smälta ner mitt motstånd till livets förpliktelser och vedermödor, denna dagliga kamp att övervinna sig själv och sitt motstånd. somliga dagar är det som om jag står bredvid mitt handlingsförlamade lik och försöker väcka mig själv till liv, att skaka om sig själv för att vakna ur den hypnos som regnets klanglösa monotoni har försatt själen i. jag älskar lättjan och stagnationen, att vittra sönder som ett stelt, gammalt nyponblad som sitter på en gren som inte längre finns, ett allt mer åldrande ansikte i spegeln som påminner mig om den ljuva sömnen som kommer allt närmre, det sällsamma behaget i att betrakta sitt eget kroppsliga och intellektuella förfall, den långsamma metamorfosen till en insekt som bryr sig allt mindre om världen, en insekt som sitter vid kanten av ett vinglas och stirrar tomt ut i natten utan att reflektera eller känna. att leva utan vare sig kärlek eller hat, att bli allt mer lik vinden, och havet, och träden i skogen som sover under himlen i all sin blinda upplysthet.
genom att ständigt söka efter mig själv så förlorar mig själv, genom att ständigt erövra nya idéer blir jag allt mer förvirrad, ljuset gör allting mörkare, ytan mot det okända ökar i takt med att kunskapens sfär växer i volym. jag drömmer om att jobba i kassan på en bensinmack, att inte ha något ansvar eller några högre förpliktelser, där kan jag stå dagarna i ända i avslappnad likgiltighet utan att egentligen behöva vara närvarande. jag drömmer om att gå hem på fredagskvällarna och dricka en grogg och titta på trav, att vara en blind staty som står upprest i en flod av politisk och narcissistisk avföring som utger sig för att vara kultur.
jag drömmer om att sitta på verandan i kvällsvärmen och spela banjo och spotta snus, att gifta mig med min kusin och titta på lets dance på fredagskvällarna, att vara ljuvligt inavlad och debil, att gå och lägga mig på kvällen under carpe diem -citatet och inte tänka på något annat än vilken färg mitt nästa par foppatofflor ska ha. vilken sällsam uppenbarelse att leva i ett kosmos av aska och damm, att ha Stefan och Krister som sina hjältar, att ha den årliga buskisrevyn på Fredriksdal som tillvarons höjdpunkt. att inte tänka, att inte känna, att inte existera, åh Gud om du är barmhärtigt låter du mig reinkarneras som Eva Rydberg, ge mig hennes sköte, hennes bröst och hennes hjärna så ska jag tillbe dig i evigheten,






















Prosa av Androiden VIP
Läst 67 gånger
Publicerad 2023-03-13 14:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP