Anapesterna svingar sig uppåt och opp
för att kunna ge näring till frihet och hopp
och som fåglarna svänga sin flygande färd
över jorden och över en sjunkande värld.

Anapesternas upptakter ger energi
åt en jord med en fallande melankoli.
De har kvar dithyramben i aftonens glans
och i morgonens rodnader dimmornas dans.

Anapesterna svävar och svänger sig fram
liksom leenden lättar i vardagens damm.
Optimistiskt de hoppar till kommande vår
med en sprudlande versfot som glad metafor.