Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

SPILLROR

Det står en krum figur i spegeln.
På hennes axlar vilar skira vita trådar
likt de som vävs i försummelsens vrår.

Det är en främlings blick hon möter.
Hon undrar så vem det kan vara?
Inte hon och hennes korpsvarta hår.

Årsringar av smuts på hennes fönster.
I rum och hjärta flödar ljuset inte längre in.
Hon ser inte att skuggorna blir fler.

Hon kan inte se hur sorgen impregnerat
tapeterna som maken en gång satte upp.
Nu flagnar de och som tårar faller ner.

Försmädelsen när mannen fann en annan.
Tomheten när enda barnet flyttat ut.
För tre decennier sen blev hon ensam kvar.

Hon vandrar kvar i sina glansdagars ruiner.
Konserverad i alla sina minnen
lever hon det enda liv hon har.




Bunden vers (Rim) av MaLo VIP
Läst 116 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2023-03-16 06:30



Bookmark and Share


  Ninananonia VIP
Finns hopp ska det stå! :)
2023-03-17

  Ninananonia VIP
Det här var nog det bästa jag läst av dig!
Orden så väl valda och träffande klockrena metaforer och så känslosamt skrivet.
Som om det kommer från din själ.
2023-03-17

  Ninananonia VIP
Dessa spillror av ord känns.
Men jag tror att det finn hopp ändå..

Att hon kan hitta livet igen om hon vågar?
2023-03-17

  Kungskobran VIP
Sorgligt fin dikt, men det går att ta sig ur tristessen om viljan finns
2023-03-16

  Sparvögat VIP
Orden faller som tårar
i själens vattenfall…
Du tecknar orden fantastiskt
i vemodig skönhet…
2023-03-16

  Larz Gustafsson VIP
Fantastiskt ordval. T ex "i sina glansdagars ruiner".
2023-03-16

  Cikoria Blå VIP
Tycker mig se henne. Kanske jag mött henne nån gång på ICA...
Fina bilder.
2023-03-16
  > Nästa text
< Föregående

MaLo
MaLo VIP