Hjärtat smärtar av all stress
från all den press jag känner.
Min agenda den gömmer.
Den är tjock av plikter.
Å allt är vad jag måste göra.

Kan något göras som kan lätta
denna tunga börda.
Alla krav och måsten blir till tunga
tegelstenar runt mitt bröst.

Ensam skall jag stå och krossa denna mur.
En mur av dessa måsten och krav
en mur av sorg och ledsamhet och oro.
Oron äter mig inifrån och lämnar inget kvar
av den jag var.

Smärtan i mitt bröst vill ut varje gång jag andas ut.
Men att ingen ser när jag tyngs ner att ingen hör
när min sång på mina läppar sjunger.
Sjunger ut sången om smärtan som vill bara ut.

Ingen ser när jag gråter och faller ner.
Smärtan i hjärtat tyngs allt mer.
Den mörka smärtan strålar ut i armen
och gör bördan ännu mer.

Jag tror inte att jag klarar så mycket mer.