Efter den padda
som hoppat i fjol

Sover än under
tjälfylld jord

Kommer att
Tina upp

Efter det att
Tussilagon
helt
blommat ut

Och kanske
möta ormslået
med sin rasslande
stjärt

Och med respekt
även huggormen
på något sätt

Efter att ha tagit
sig upp till Trum
-slagar kärr

Och blivit uppvaktad
av kväkande upphetsade
hanar som grabbat tag

Och befruktat hennes
levnads återskapande
Romkorns-spiraler

När hon sedan återvänt
Till sin egna tillvaros
revir runt f.d hönshuset
igen

Utan att känna saknad
över det som varit

Bara tillfredsställelse
av att återigen få finnas
till i tillvarons undantag

Där lyckan alltid tiger
still

Under gammelgranens
porlande vattenkälla.