När våra liv sammanflätas
Utan början, utan slut
Vad gör jag då, med det som är ditt
Och det som är mitt
Jag tänker att jag skriver om det
orden du dukade med
Smulorna på vaxduken
Kokkaffet
Jag lämnar åter
Det jag tagit
Från oss
Språket, de gamla gulnade ritningarna
Livet måste förstås genom det vi tar
och det vi ger
språket har jag bara på lån
Det ska lämnas åter
Kärleken har så många skikt
Kan jag ens kalla det för kärlek
Finns det andra ord
Som beskriver det bättre?
Jag börjar där, mitt i en fråga
När våra liv sammanflätas
Blir det en konstruktion där delarna
Leder fram till svaret
Och allting får en mening