Mitt liv har i spillror slagits,
allt jag älskat ifrån mig tagits.
Utan mening att leva för,
lika bra att jag dör.

Modig är jag faktisk inte,
för att ta mitt eget liv.
Kanske är det ändå lite,
melankoliskt överdriv.

Att kämpa in i det sista,
är som att pissa i motvind.
Omständigheterna så trista,
vad mer kan jag mista?

Miste allt som i ett tärningskast,
skyldig till allt som lagts mig till last.
Naiva dåren som trodde på allt,
sådana som mig finns överallt.