Så litet vi vet, breder ut vingarna
ännu fuktiga
näbbet fångar droppen
och ögat öppnas
en del föds på livets skuggsida
sträcker sig mot ljuset
om oförsiktiga
det duniga skördas före
knappt kunde gå




Om vi försöker även om vi måste krysta varför inte sluta slösa, visst har jag medlidande önskar inget för egen del bara Peter Parker fredad får gå. Vad meningen med livet? Svara på den som förstå.
Själv har jag börjat döstäda, det bör alla göra
för rensa bort det onödiga